Mitt fiskeintresse har alltid funnits men i år har det växt sig starkare än någonsin. Jag märkte redan under den allra mörkaste vinterperioden hur suget efter öppet vatten i sjöarna lade sig som en hinna över tillvaron. Samtalen med mellanbrorsan Micke A.k.a "Micke Brush" gled allt oftare in på framtida fiskeplaner, beten och ett rent ventilerande av fiskeabstinens. Under tiden låg isen tjock på vårt "hemmavatten" och det tog ända till April innan vi såg hur isen började ge vika för vårens antågande. I mitten av april var sjön dock fortfarande isbelagd och nu började det bli frustrerat, i alla fall hos mig.
Jag, Matilda och Micke Brush bestämde oss för att åka ner mot Landfjärdenhållet för att i alla fall få blöta grejerna lite. Efter ett tag på plats börjar diskussionerna kring huruvida vi inte borde åka till Sjön och kolla isläget samt titta till "Förslisia" som legat fastkedjan i ett träd över vintern. Så klart vi skulle! Vid sjön blev vi glatt överraskade när vi såg att isen på sjön försvunnit rapidartat på bara några dagar och kvar låg bara en halvhård sörja av is från strandkanten och ca 30 meter ut. Inget som inte ett par övervintrade trasiga gamla åror och ett ankare inte klara av tänkte vi och det var bara att börja hugga! En halvtimme senare var vi ute på öppet vatten och det kändes underbart! Äntligen på sjön! Fiskemässigt var det ingen höjdare med noll landade fiskar men det
var av lägre prioritet. Bara känslan av att " nu börjar det" var mer än nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar